Åh jösses. Har upplevt mina absoluta glory days på sistone. Länge sedan min kropp producerade så mycket lyckokänslor inom så kort tid. En helt fantastisk studentvecka vilket även inkluderande en sååååå lyckad bal. STUDENTEN, say no more. Stockholm och Summerburst, Midsommar, Party, och häng med mina bästa vänner. Tänkte bildbomba inom en framtid. Ha det fint.
Genom de 13 senaste åren har jag behövt ta hänsyn till något annat. Jag har behövt ta hänsyn till att alltid anpassa mitt liv efter vad jag borde och måste göra. Jag har behövt prestera och vara tillräcklig. En 13 åriga relation till skolan. En livsstil där jag inte kunnat påverka, en livsstil där jag inte kan göra vad jag känner för. Strukturerad, fast och regelmässig relation. En krävande relation, aka den sämsta av alla relationer.
Självklart har jag valt att plugga och det är en otrolig förmån att ens få den möjligheten. Jag är evigt tacksam. Men från och med idag har jag ingen att ta hänsyn till. Idag sliter jag mig ur denna relation. Jag gör slut, lämnar dig. Från och med idag ska jag inte vakna upp och tänka vad jag borde göra. Inte måsta ta hänsyn till något annat. Idag är jag själv, jag kommer vakna upp varje dag och ta hänsyn till mig själv och mitt liv. Jag är singel efter 13 år av krav och regler.
Idag har jag bara en otroligt öppen relation i mitt liv. En relation som inte kräver något, inte ger mig några måsten. Bara en relation som ger mig alla möjligheter att göra precis vad jag vill. Med andra ord, den bästa av alla relationer. Jag i relation till vår värld fylld av möjligheter.
Igår hade jag, Diana och Klara en helkväll tillsammans med middag på Vapiano, vin på Medis och goda drinkar till Stockholms bästa utsikt på Gondolen. Sen lämnade vi av Klara, drog till Scandic Malmen och avslutade på Ambassadeur. Idag njuter jag och Diana av vädret och inget annat. Puss
Hola hola chicas. Just nu sitter jag på Umeå AirPort i väntan på ett försenat flyg. Ska ner till min babe Diana i helgen och njuta av ledighet! Ser ut att bli bra sommarvärme utan moln i Stockholm i helgen också. Kan icket klaga! Trevlig helg alla fina människor!
Lägesrapport: DÖD. Fick dock en uppenbarelse och insåg att det var allra sista gången på otroligt länge som jag pluggade till ett prov. Sista gången jag läser tills jag blir frustrerad, antecknar och antecknar för hand, går fram och tillbaka och pratar med mig själv. Det som varit den största delen av mitt liv så långt tillbaka jag kan minnas. Det är med största möjliga glädje jag lämnar detta kapitel bakom mig. Men att avsluta ett kapitel i även de tråkigaste böcker känns mystiskt nog sorgligt ibland.
Fredagkväll satt jag ute på Waynes med Hanna och fikade i omgångar och pratade tills det blev kallt och mörkt. Lördagen umgicks jag med mig själv och lördagkväll så grillade jag Hanna och Sanna hemma hos Sanna i röbäck. Sen satte vi oss på hennes balkong resten av kvällen och drog samma visa som fredagkvällen. Söndag, jobb, plugg, u name it. Kämpar på. Snart går vi i mål. Kyssssss <3
En skolvecka kvar med plugg. 1. 5 dagar. På torsdagkväll åker jag till Stockholm och innan dess kommer jag att ha gjort bort allt tungt plugg. Jag kan inte förstå detta. Vad hände med alla veckor som var kvar? Jag är så oerhört lycklig av denna situation - ser framemot den oförutsägbara framtiden så himla mycket. Nu kan jag välja exakt vad jag vill göra. Ingen logik, regler eller måsten kan hindra mig. Jag har makten att leva precis det liv jag vill. Mitt eget drömliv! Nu kör vi!
Ni vet en BÄSTIS? Saker och ting kan hända men bästisen får en alltid på bättre humör, uppmuntrar, höjer dig, älskar dig. Egentligen känner du dig aldrig riktigt ensam för du har en BÄSTIS som alltid har din rygg oavsett vilka yttre faktorer som drar ner dig. Dessa människor finns i min omgivning och jag kommer alltid vara oerhört tacksam för det.
Mitt nästa mål i livet är att bli min egen bästis.
Att trots alla odds alltid kunna uppmuntra mig själv, höja mig själv. Stötta mig själv och älska mig själv när saker drar ner mig. Aldrig känna mig ensam. To conclude: Vara min egen bästis.
Den enda människan som kommer följa mig genom hela livet är Jag.
PS. Tack mina bästisar för att ni ständigt är de optimala bästisarna för mig. <3
Godis och TV-tittande hemma hos Alexandra var min gårkväll. Idag ligger jag på golvet i mitt rum och pluggar, pluggar, dricker kaffe och pluggar. Veckan är fullspäckad med prov och inlämningar i skolan och jobb och möte utöver det. Det ska nog gå bra!
Oline rehabade min tidigare tragiska naglar. Sen åt vi en god sallad också. För att inte glömma att vi pluggade mestadels av tiden. Underbart med färg på en grå lördag.
Mina vänner Alexandra och Fanny har nyss kommit hem från Rom och i och med det inser jag direkt hur mycket jag saknar den staden. Underbara älskade stad, skulle så gärna leva hela mitt liv där.
En kväll med läsning. Läsning är ett så negativt värdeladdat ord för att jag har läst så många tråkiga grejer i mina obligatoriska skolår. Men att dock välja en bok man faktiskt vill läsa är för mig ett riktigt nöje alltså. Isabella Löwengrips Economista handbok har fått förgylla min kväll tillsammans med en skål yoghurtdoppade jordgubbar. Exactlly what I needed.
Tänk dig det där evigt jobbiga träningspasset. Ibörjan går det lätt, det är kul. Men det börjar bli jobbigt, svetten rinner, andningen är ljudlig, ungefär kring 16 på borgskalan. Ansträngande men ändå tolerant. Efter ett tag kommer du till det stadiet när taktik och teknik hamnar i skuggan av fokuset att enbart ta sig framåt. Du har svårt att se riktigt klart. Hade det funnits en genväg fram till målet hade den varit given. Hade man haft möjligheten att skada sig och bäras på bår hade det också varit ett alternativ. Det ända man vill är att komma fram, lägga sig ned, sluta andas, torka svetten och slappna av.
Just nu känns det som att taktik och teknik har försvunnit för att lyckas ta sig framåt. Det ända som egentligen står i fokus är att gå i mål, andas, och få slappna av. Det finns ingen genväg till studenten och tyvärr finns det inget alternativ att bäras på bår om man väljer att lägga sig ned och ge upp.
Vetskapen om känslan som uppstår när man tar sig i mål utan genväg eller att man lagt sig ned på marken i förväg är frestelsen som får oss att ta oss ända fram
, trots mjölksyra och svartnande ögon. Alltså den känslan av endorfiner som äter upp oss inifrån när vi klarat av det. Utan att någonsin förut ha tagit studenten så är det ändå just den jämförelsen som får mig att utan vidare taktik eller teknik fortfarande ta mig framåt. Jag hoppas och tror att dagens hopplöshet som kommer att speglas i ett oändligt hav av endorfiner den 10 juni. För varför skulle målgången på träningspasset vara så underbar om det inte vore för de allra jävligaste delarna av träningspasset? Och vad vore egentligen studenten om det inte vore för vad som på senare tid stundtals kännts så hopplöst?
Lovet avslutades med att fira Alexandra (hon bjöd på varmrätt och efterätt som var gudomlig) och utgång efter det. Fick även möjlighet att träffa saknade Emma-Josefin aka spanjorskan i lördagskväll och hängde i Lovas nya lägga i samma veva. Och sen har jag även hunnit träna och haft en picknick med Claris. Första dagen i skolan idag. Första dagen på den sista episoden i mitt 13 åriga skolliv. Shit.
En studentklänning och vinglas rikare. Gött. Vidare på dena soliga dag ska jag nu bege mig mot hötorgshallen för att shoppa lamm och vin till middag. Det bästa av två världar <3
Stockholm bjuder på sol och varmt väder. Vaknade upp till blå himmel sken in genom fönstret. Strosade på stan med mamma, testade potentiella klänningar till studenten, lunchade i Kungsträdgården som majoriteten av alla andra soldyrkare i Stockholm också gjorde, gick en promenad längst Kungsholmen och drack sen en kaffe på ett mysigt fik vid vattnet. Underbar måndag! Ikväll ska min moster komma hit till mormor och morfar också så kvällen kommer bestå av god middag och familjehäng.
Dåliga vs. bra relationer
