Tänk dig att du står och kollar på din bästis eller kärlek. När du står där och kollar så ser du enbart något vackert. De dåliga egenskaperna har ett värde av noll i sammanhanget. Han/hon är perfekt för dig. Skavanker är ovesäntligt. För du älskar hen.
Tänk om man på samma sätt kunde stå och kolla på sig själv. Att känna för sig själv som
man gör för sin bästis eller kärlek. På så sätt skulle skavanker vara ovesäntligt, och de dåliga egenskaperna ha ett värde av noll, även i individuella sammanhang.